12 maj 2016

Det var dagen då hon kom <3

(Och idag är hon redan en månad, tiden rullar fort i den här bebisbubblan)

v42 (41+3)

Jag trodde jag var så väl förberedd på att gå över tiden att jag inte skulle ha så svårt för de här dagarna. Men det är så sjukt tråkigt att bara vänta nu! Jag vill ju helst att det ska komma igång naturligt, men händer ingenting innan söndag så blir det igångsättning då. Och mentalt är det ändå rätt skönt att ha att slutdatum för hur länge man går utan att det görs något.

Vi har varit på två övertidskontroller, en i fredags och en igår. Mina värden är bra och både CTG och ultraljud visar att hon mår bra där inne. Men det är lite deprimerande att kroppen inte visar några tecken till att sätta igång den här av sig självt.

Mamma, Jenny och lilla Moa kommer ju på besök i helgen också. Vi visste ju att risken fanns att det inte skulle vara nån bebis att gosa med än, men såklart vi hade hoppas på det. Det suraste vore ju om det satte igång så jag låg i förlossning alla de dagar de är här så man inte får ses alls. Antingen får hon komma ut nu så vi kan ses lite på sjukhuset i alla fall, eller så kan hon hålla sig inne tills på söndag :)

Det positiva just nu är att Oslo har bjudit på strålande sommarväder. I helgen blev det grillpremiär och parkhäng, och nu i veckan har jag kunnat njuta av solen på vår fina bakgård.

Still going strong

Ja vad ska man säga, hon verkar trivas i magen! Fick lite förvärkar igår och då gick ju hoppet upp att det kunde varit startskottet, men tydligen inte. Idag är det Kristi himmelsfärd så Johan är hemma med mig. Vi har varit på två promenader och så har vi suttit på innergården och druckit kaffe. Utan solkräm... Vårsolen tar kan jag lova! Hur som helst så är det en fin dag, men jag är rastlös för det! Vill ha ut den här bebisen nu!

uttråkad

Alltså jag tycker fortfarande inte att själva gravidgrejen är särskilt jobbig, men jag är sjukt uttråkad just nu. Se senaste dagarna har gått i slow motion och jag är så klar för att mini ska vilja komma ut!
Just nu sitter jag och lyssnar på när de sätter upp garderoben i lilla rummet. Hoppas verkligen att det blir bra! Är alltid lite nervöst när andra borrar och har sig i väggarna! Speciellt när jag inte förstår vad de säger :)

Idag skiner solen i alla fall, så när de är klara här tänkte jag gå ut och se om jag kan få lite mer fräknar på näsan. Och imorgon är det Kristi himmelsfärd så då är Johan hemma med mig.

Vi har ju så sjukt mycket kläder till mini, men jag kan inte låta bli att fönstershoppa på nätet ändå. Och kanske att jag måste köpa en sån här till sommaren ändå...  En romper från lindex. Hade ingen aning om att det fanns plagg som heter romper. Men får se hur stor bebis jag klämmer ut innan jag slår till :)

1 maj

Alltså jag kan inte riktigt greppa att det redan är maj! Det kan kanske bero på den sjukt kalla och gråa våren, men enligt prognosen så ska det faktiskt bli varmare nu. Bilden har jag snott från Jenny och är tagen på 1 maj ett annat år då båda var på helt andra ställen i livet. Tänk vad allt kan förändra sig på några år. Nu är hon mamma och jag ska också bli mamma inom några dagar (eller veckor...) Och vädret var tydligen annorlunda då också :)

sista kontrollen

Idag hade jag sista kontrollen hos min barnmorska. Blir det fler kontroller så är dom på sjukhuset och jag har redan en övertidskontroll inbokad ifall det skulle bli behov för det.

Allt såg i alla fall bra ut. Mitt järn är bra igen, jag har gått ner lite i vikt men magen växer som den ska. Fosterljuden är bra och det är mycket liv i magen. Något som förvånade mig är att hon tydligen är fixerad, vilket jag inte trodde var möjligt med tanke på att det voltas till tusen där inne. BM sa att om man har god plats i bäckenet så kan bebisen glida ur lite när man ligger ner, så jag gissar att det är det som händer när ryggen flyttar sig runt. Jag behöver i alla fall inte oroa mig för tvärläge eller sätesfödsel och det känns ju bra.

För övrigt så hade jag lite förvärkar natten till igår, men det kan man ju ha länge så det behöver ju inte betyda att nåt kommer ske de närmsta dagarna. Min foglossning har blivit sjukt mycket värre också så jag har stora problem att gå just nu. Det går från korsryggen, ner över rumpan och baksida lår. Vänster ljumske och blygdbenet är helt värdelöst just nu. Tyckte vänsterbenet var illa innan, men det kunde visst bli värre. Jag vaknar ca hundra gånger varje natt för att kissa eller bara för att vända på mig, men när jag väl sover så sover jag gott.

Låter väldigt gnälligt just nu, men så illa är det egentligen inte. I det stora hela mår jag bra och jag hoppas att jag ska kunna gå på vattengymnastiken imorgonbitti. Men det lär bli sista gången, är tungt att ta mig någon stans just nu, framför allt att ha en tid att passa på morgonen :)

förberedelser

Jag gillar ju att ha kontroll på saker och ting. Men det här med att vara gravid och vänta på att en förlossning ska starta är ingenting som jag kan ha kontroll över, och det har faktiskt varit rätt så skönt. Att bara låta allt ha sin gilla gång och ta det när det kommer. Däremot så gillar jag ju att vara förberedd och att vara lite proaktiv. Har jag mina små grejer för mig om dagarna som gör att det känns som jag gör nåt åt en situation som jag egentligen inte kontrollerar :) Jag är lite knäpp på det sättet, jag vet!

Jag dricker hallonbladsté till exempel. Inte för att få igång förlossningen som många tänker, utan för att det innehåller oxytocin och kan bidra till att man inte blöder lika mycket efteråt. Vet inte om det hjälper och det kommer jag ju inte kunna svara på efteråt heller eftersom jag inte vet hur mycket jag skulle blöda om jag inte hade druckit det. Men det känns i alla fall bra att ha det som en liten ritual och som sagt vara lite proaktiv :)

Jag har gjort raw-bollar också att ha med till sjukhuset för extra energi. Johan har packat bb-väskan full med snickers som han kan äta, men jag är ju fortfarande försiktig med sockret. Tanken var att det skulle blivit raw-chokladbollar, men upptäckte när jag redan börjat att vi inte hade nån kakao :)

Och så försöker jag ta en liten minipromenad varje dag. Den är verkligen kort, men det tar över en halvtimme för mig att ta mig runt ändå för jag får så fruktansvärt ont i korsryggen. Kanske måste ändra rundan lite så det inte är några backar, för det känns som att ryggen är på väg att gå av när jag går i nedförsbackar. I mitt huvud så hjälper jag naturen lite på traven när jag är ute och går, tyngdlagen borde ju göra nåt för att vildingen i magen ska sjunka ned lite och fästa sig. Det ska bli spännande att höra vad barnmorskan säger imorgon, om hon fortfarande ligger väldigt högt upp. Jag gissar på det eftersom hon ligger olika varje gång jag känner på magen. Just nu känns det som att hon ligger på tvären...

att gilla omgivningarna

Alltså jag tycker verkligen om vårt nya område! Innergården hos oss är ju helt underbar och jag tror att jag kommer hänga mycket här i vår och sommar. Igår var det vårstädning så Johan drog lasset åt oss och hjälpte till med städningen. Jag tog en kopp kaffe och hälsade på grannarna.  Tog en liten promenad idag igen runt parken på St Hanshaugen. Lyx att ha det så nära, och precis lagom promenad för en höggravid med foglossning =) 

Satt en stund i linne på gården innan jag gick in för lite lunch. Helt ärligt så njuter jag av dagarna nu!

lugn inför förlossningen

Innan jag blev gravid så hade jag förlossningsskräck. Jag kunde för allt i världen inte förstå hur jag skulle klara en förlossning och hur en bebis faktiskt skulle ta sig ut ur mig. Sen när jag väl blev gravid så började det kännas lite bättre, antagligen med hjälp av alla hormoner som strömmar runt i kroppen.

Idag, när det är exakt två veckor kvar till beräknad födsel, så känner jag mig helt lugn! Jag vet att det kommer göra ont och jag vet att jag inte kan styra över när det blir eller kontrollera något mer än att försöka förbereda mig så gott jag kan. Det kan ju hända att jag faktiskt grips av fullständig panik när det väl sätter igång, men då får jag ta det då! Eller så flyter allt på precis som det ska och jag kan se tillbaka på det som en fin upplevelse. Då har jag varken oroat mig i onödan eller en gång för mycket.

Jag tror att det är några saker som har hjälpt mig på vägen.

* Det första är att jag kom på vad jag faktiskt var rädd för. Det var egentligen inte själva förlossningen, utan alla komplikationer man kan få efteråt. Det kan jag ju såklart fortfarande tänka lite på, men bara genom att jag kom på det så försvann mycket av oron för själva förlossningen.

* Sen jag insåg att jag faktiskt inte klarade av att jobba i barngrupp mer så har en stor börda släppt. Att acceptera att kroppen inte klarar det jag är van till och faktiskt erkänna för sig själv och alla andra att man måste dra ner på tempot var nog det bästa jag gjort.

* Jag har tillåtit mig själv att vila! Jag har försökt att ha så lite som möjligt press på mig själv och lyssnat på kroppen. Har jag behövt en paus så har jag tagit det, och har jag behövt en powernap mitt på dagen så har jag sovit.

* Gravid yoga! Alltså det rekommenderar jag till alla gravida! Dels så har både foglossning och låsningar i ryggen blivit så mycket bättre. Jag har fått redskap som kan hjälpa vid värkarbetet och fått öva på att slappna av och att andas. Hur drygt jag än tyckte det var att gå ut i ur och skur och promenera till yogalokalen varje torsdagkväll, så har det varit värt det varje gång!

* Vattengymnastik! För många är det här nog en för lätt typ av träning, men för mig har det varit fantastiskt skönt att få röra lite på mig i vatten, när det har gjort sjukt ont att bara ta en kort promenad.

* Att känna mig fin! Innan jag blev sjukskriven så orkade jag varken tänka på vad jag tog på mig om morgonen eller ens ta på mig mascara. När jag började få tillbaka lite energi så orkade jag också pynta mig själv lite varje dag och bara det att jag kände mig finare gjorde att jag faktiskt fick mer energi.

* Jag har läst på om vad som sker i kroppen, och de olika faserna i en förlossning. Jag har fått andningstekniker, vi har varit på föräldrakurs på sjukhuset. Allt för att vara förberedd på vad som kan ske så jag förhoppningsvis inte blir rädd när det väl händer. Det bästa med föräldrakursen var att faktiskt få veta praktiska saker som när man ska ringa sjukhuset, vart man ställer bilen, vilken dörr man faktiskt ska gå in i på sjukhuset.

* Nu när jag faktiskt känner mig redo och förberedd så gör jag sånt som jag mår bra av och kan slappna av. Jag lyssnar på musik, läser lite, sover när jag känner för det, sminkar mig (konstigt nog har det alltid varit något jag slappnar av av att göra), dricker te, träffar vänner... Ja jag gör precis det jag känner för just nu. Det är ju en lyx jag inte kommer kunna unna mig på länge sen, så det gäller att passa på =)

Jag är imponerad om det faktiskt är någon som orkat läsa allt det här! Skriver det mer för att jag själv ska komma ihåg vad jag faktiskt kände och gjorde under den här perioden. Tror att det är lätt att glömma när mini väl har kommit ut =)

bara att vänta kvar

I tisdags gick jag ut i föräldrapermission! Jag gillar det norska ordet bättre än det svenska, för man har ju permission från jobbet för att ta hand om sitt barn, man är ju inte ledig. Här slutar man tre veckor innan beräknad födsel så det var ett litet wake up call när dagen faktiskt kom. Det är bara tre veckor kvar tills 3 maj! Hon kan förvisso komma både idag eller om fem veckor, men det är inte långt kvar nu. Jag har verkligen svårt att förstå att det faktiskt kommer vara en liten bebis här hos oss snart <3 Som vi längtar!

Men mina dagar startar typ så här. Jag drar mig i sängen läääänge och sen äter jag frukost. Jag hade nog kunnat sitta och äta hela dagarna nu, för det finns lixom ingen botten i mig. Oh det enda jag vill ha är kolhydrater vilket inte passar helt bra när man ska ha koll på sitt blodsocker. Men får försöka göra de bästa valen och tänka att kroppen laddar upp för nåt slags maraton som en förlossning ofta jämförs med =)

att vara på plats

Ja mycket har hänt sen sist! Till en början så hade jag en period där det inte alls var så himla fantastiskt att vara gravid... Jag har fått nån mildare variant av graviditetsdiabetes, eller försämrad glukostolerans, som min läkare så fint uttryckte det. Det har inneburit fler kontroller och ultraljud för att se till att lillan har det bra. Och det verkar det som att hon har, vi får se igen om en liten stund då vi ska på ännu ett ultraljud. Sen lyckades hon sparka sönder ett revben vilket har gjort för jävla ont och när vi då har sovit i en 120cm säng i typ 7 veckor (mer om det sen) så har inte nattsömnen varit den bästa... Så som sagt var det en period som jag faktiskt inte tyckte om att vara gravid alls!

Nu däremot är det mindre än fem veckor kvar till beräknad födsel och jag mår prima igen. Visst har jag ont i fogarna när jag går för mycket, men det är absolut överkomligt! Jag jobbar bara 20% nu och har gjort det sen 10 februari och bara på kontoret så kroppen får vila en hel del vilket är väldigt skönt!

Men tillbaka till rubriken! I januari vann vi budrundan på vår drömlägenhet! Den är så fantastiskt fin! Och nu i påsk gick flyttlasset. Det är fortfarande kaos här även fast vi redan bott här i 10 dagar, men vi är på plats och det kommer bli så bra! Så vi har egentligen levt i flyttkaos sen vi skrev på papperna för då började vi sälja av möbler för att kunna köpa nytt som passar till den här lägenheten. Sängen var bland det första som rykte, vilket innebar att vi har fått sova i en 120cm säng som vi haft stående i källaren... mindre bekvämt när man är höggravid...

Och magen den växer... första bilden är från 15 januari och den andra är från 30 mars (i förrgår).

Det här med att vara gravid

Jag tycker om att vara gravid. Trots de första veckornas förlamande trötthet, noll matlust i början, en period av hallsbränna som inte var av denna värld, illamående av minsta lilla lukt i början och endast suget efter mat som inte smakade något alls. Trots det där så tycker jag om att vara gravid.
Den här perioden är det foglossningar och ryggont som spökar. Stelheten i kroppen efter en arbetsdag gör att jag går som om jag bajsat på mig, och hjärtat bankar så att jag kan se pulsen på utsidan av kroppen. Ju större magen blir desto svårare blir det att andas, framför allt när jag har ätit, och äta kan jag bara göra i miniportioner för att inte drabbas av andnöd och panikkänslor för att jag inte får luft. Lägg på kronisk täppt näsa och tidernas förkylning på det så är det kanske lätt att förstå att jag känner mig lite sliten just nu! Men trots allt det så tycker jag om att vara gravid!

Det är ju säkert för att jag är hög på hormoner eller något, men jag lullar lixom runt i en liten bubbla av lugn och njuter av att känna vår lilla vilding böka runt inne i magen. Än så länge är hon ju inte så stor, men vi kan redan se på utsidan av magen hur hon vrider och vänder på sig. Och övar på något slags trumsolo på mina inälvor. Och även fast kroppen förändras så är jag nog mer bekväm i mig själv än någonsin och bara den känslan är ju helt fantastisk! Tiden går fort nu, men det känns ändå som en evighet tills vi faktiskt får träffa henne! Veckorna kan inte gå fort nog nu!

organisera mera

Alltså jag har inte haft någon koll på vad som finns i min garderob på ett bra tag! Och just nu så måste jag väl erkänna att jag faktiskt inte kan ha så mycket av det jag äger. När jag var hemma i Linköping över jul så fick jag ett lass mamma kläder av Jenny och det har varit guld värt! Jag fick ett ryck idag och har gått igenom alla kläder i garderoben och sorterat ut sånt som jag faktiskt inte kan ha nu. Det blev en "kläder jag hoppas kunna ha efter förlossningen"-hög och en "kläder jag hoppas jag kommer kunna ha någon gång i framtiden"-hög... Vilket lämnade ganska lite kvar i garderoben och lådorna... Men, nu vet jag att alla kläder som finns i det där skåpet är sånt som jag kan ha, så jag behöver inte göra en arkeologisk utgrävning varje morgon för att hitta något som passar. Sjukt bra tycker jag! Och sjukt skönt för självkänslan =)

Så här blev det i alla fall:

Och det här är det som ska till förrådet på obestämt framtid: