en helg att minnas

Helgen i Göteborg var verkligen precis vad jag behövde! Det var länge sen jag hade en hel helg med Mia. Lugna förmiddagar i soffan, brunch med Jonna, bebisgos, spelning på Liseberg och några glas vin för min del. När man har bott i Göteborg i sju år så är det verkligen som att komma hem när jag åker dit. Och jag måste säga att Ghost var precis så bra live som jag har hört att de ska vara, även om det var på Liseberg. Och om någon är nyfiken på hur jag klarade livet utan kolhydrater en sådan här helg så kan jag ärligt säga att det har gått väldigt bra. Lite mer liberal eftersom jag tog några glas vin, men det är ju 100 gånger bättre än öl i alla fall =)

när man är på väg

Jisses vad det blåser! Bussen far hej vilt över vägen, men det känns som att chauffören har gjort det här förr så jag är lugn ändå. Är på väg mot mitt fina Göteborg för att umgås med vänner och lyssna på bra musik. Tror att det här kommer att bli en helt fantastisk helg!

4 dagar

Ja men hur går det då?!

Det går faktiskt väldigt bra! Är på fjärde dagen utan socker och kolhydrater nu och det går lättare och lättare för varje dag. Men det här suget gör ju att jag fortfarande går och småäter massor, även när jag känner att jag faktiskt är mätt... Det blir nästa veckas projekt! Denna vecka går till att bli av med sockersug, nästa veckas projekt får bli att försöka bli av med vanan att alltid behöva äta.

Unnade oss lyxmiddag idag, sjukt gott var det! Fredagskänsla på en torsdag, det gäller att passa på när vi inte ses på hela helgen!

ett liv utan socker

Ni som känner mig vet ju vid det här laget att jag har varit på den här vägen förut... Vikten har ju varit ett livslångt projekt och vad jag kan minnas så har jag bara lyckats en gång med att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt och sen hålla den i flera år. Det är bara en gång i vuxen ålder som jag kännt mig ganska så nöjd med mig själv. Är inte det sorgligt så säg!

Som för så många andra så är min svaghet socker. När jag ser tillbaka på mitt eget beteende så är det skrattretande tydligt hur beroende jag är! Jag har lyckats ta mig ur beroendet några gånger förut och tycker att det går helt fint, övertalar mig själv att jag klarar av att äta lite godis någon gång ibland, och sen är jag fast igen. Ni som undrar vad jag menar med att vara fast så menar jag att jag köper godis varje dag efter jobbet, jag äter allt gott som serveras (gärna lite extra när ingen ser) och har onödigt stora mängder honung i mitt te. Och bröd! Brödet blir ju som socker i kroppen det med, så smörgåsar både till frukost, lunch och middag.

Jag vet ju att det här inte är ett hälsosamt beteende, men under en period har jag lixom inte lust att bryta det. Tills den dagen kommer då jag inser att jag är sjukt mycket tröttare, huden börjar ändra sig, kläderna stramar och vågen tickar uppåt...

Det var väl den dagen som var i söndags, det fanns inte några ursäkter längre för mitt ätande så jag bestämde mig för att ändra mitt ätande. Igen. Det mest effektiva sättet för mig att sluta med socker är att göra en ordentlig avgiftning, vilket betyder Inget socker alls, och så lite kolhydrater som möjligt. Sagt och gjort, igår var dag nummer 1 på mitt försök att ta mig ur sockerträsket igen, och den dagen var fasiken inte lätt.

Ägg istället för bröd till frukost, linssoppa till lunch (innehåller ju en del kolhydrater, men vill inte slänga massa matlådor), omelett till kvällen. Sjukt sugen på något hela dagen så fick i mig lite ost och nötter men blev aldrig nöjd. Sjukt mycket abstinens, men det är bara att hålla ut några dagar till så blir det lättare. Socker är verkligen ett gift för kroppen och forskning har visat att det är lika beroendeframkallande som heroin!

Nu håller jag alla mina tummar för att jag ska klara det här och lyckas bli lite hälsosammare igen! Jag får hålla motivationen genom att tänka på att jag ska ligga på stranden i Thailand i februari och att jag ska på två bröllop nästa sommar. Då vill man ju känna sig lite fin =)

Ingen soldat

Jag är ingen soldat,

har inga vapen att ta till,

inga korståg jag vill gå,

ställ mig inte i ett led,

du får mig aldrig att stå still,

jag fungerar inte då,

jag är ingen soldat,

jag tänker inte så.

Lars Winnerbäck,

mannen med texterna