Jag tycker om att vara gravid. Trots de första veckornas förlamande trötthet, noll matlust i början, en period av hallsbränna som inte var av denna värld, illamående av minsta lilla lukt i början och endast suget efter mat som inte smakade något alls. Trots det där så tycker jag om att vara gravid.
Den här perioden är det foglossningar och ryggont som spökar. Stelheten i kroppen efter en arbetsdag gör att jag går som om jag bajsat på mig, och hjärtat bankar så att jag kan se pulsen på utsidan av kroppen. Ju större magen blir desto svårare blir det att andas, framför allt när jag har ätit, och äta kan jag bara göra i miniportioner för att inte drabbas av andnöd och panikkänslor för att jag inte får luft. Lägg på kronisk täppt näsa och tidernas förkylning på det så är det kanske lätt att förstå att jag känner mig lite sliten just nu! Men trots allt det så tycker jag om att vara gravid!
Det är ju säkert för att jag är hög på hormoner eller något, men jag lullar lixom runt i en liten bubbla av lugn och njuter av att känna vår lilla vilding böka runt inne i magen. Än så länge är hon ju inte så stor, men vi kan redan se på utsidan av magen hur hon vrider och vänder på sig. Och övar på något slags trumsolo på mina inälvor. Och även fast kroppen förändras så är jag nog mer bekväm i mig själv än någonsin och bara den känslan är ju helt fantastisk! Tiden går fort nu, men det känns ändå som en evighet tills vi faktiskt får träffa henne! Veckorna kan inte gå fort nog nu!
